Jag missade när Eastern Promises ackompanjerades av en stråkorkester på Stockholms Filmfestival för några år sedan. Både den och A History of Violence är några av David Cronenbergs rakare filmer, med Viggo Mortensen i huvudrollerna och våld som bärande tema. Mer överraskande blir Cronenbergs nästa projekt, A Dangerous Method, en film som handlar om Carl Jung och Sigmund Freud, även den med Mortensen i en av de bärande rollerna.
Det går att bli skrämd av Cronenbergs tidiga skräckproduktion, kanske framför allt av The Broad, där små, små barn hoppar upp på ryggarna på vuxna människor, väsande och rytande. Inte lika fasansfull är Videodrome, kanske den enda sleaze-filmen där sleazen har en innebörd och där Cronenberg skär rakt igenom 1980-talets videovåldsdebatt. Ni kan också kolla på Crash, från mitten av 1990-talet, där kraschande bildar blir lika delar sexuellt som existentiellt.
Allra läskigast är ändå eXistenZ, en tidig 90-talsfilm, om människor som kopplar in sig själva mot ett datorspel, där allt stegvis blir allt allt mer outhärdligt. När rollkaraktärerna kommit tillbaka till den verkliga verkligheten och man plötsligt inser att man aldrig vetat, eller för den delen aldrig kan veta, vad som är den verkliga verkligheten skapas en situation som jag inte kunnat klassificera som annat än existentiellt oacceptabel. Det var länge sedan jag kände ett behov av att göra en revolt mot en film på det viset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar