Jag måste naturligtvis skriva om Mad Men.
Jag fick avslutningens spoilad av Elizabeth och det var bra. Den chock som drabbade alla andra, när Don Draper friar, drabbade inte mig. Plötsligt gick det att se hans agerande i ett annat ljus än enbart förvåning. Någonstans blir det plågsamt tydligt att han ännu inte konfronterats med sitt förflutna, utan enbart uttryckt en önskan om att sluta springa ifrån det, och det är också i den stunden som han förlorar Faye Miller. Många underskattar också det faktum att det mellan Betty Draper och Faye Miller finns ett avstånd som är så stort att Don, när han friar till sin sekreterare Megan, ändå lägger sig närmare Betty än Faye. Trots allt är det värme snarare än mognad han saknat från Betty och det har Megan mer än Faye.
Nu går det inte att försvara Don Drapers första år som nyskild. Jag slutar därför inlägget här, långt innan den fruktansvärda replik som drabbar Betty i slutscenerna och ångern därefter. Mer än att vara ett ödesmättat och symboltungt drama har Mad Men utvecklats till att bli en grekisk tragedi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar