Kathryn Williams har antagligen den jämnaste skivutgivningen av alla artister. Det är svårt att argumentera för att någon av hennes skivor skulle vara sämre eller ens bättre, möjligen med undantagen för klarinetterna på Leave to remain. Till och med albumet Two, som hon gjorde tillsammans med Neill McColl – ett typiskt karriärdrag som alla i ens omgivning suckar åt men som personen själv står fast vid – är lyssningsbart.
På ett sätt är det då typiskt att hennes senaste skiva, The Quickening, skulle kunna vara det bästa hon gjort, just för att det är det jämnaste och det som sticker ut allra minst. Ni ska hyra en liten etta i Hornstull och lyssna på den på kvällarna. Det är ett fint liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar