Jag tycker om tanken att det saknas en preposition i titeln till Kelley Polars nu två år gamla skiva. Han vill inte ha någon att hålla fast i när himlen faller, utan uppmanar snarare personen att bara hålla sig fast och vänta ut stormen. Jag tänker att det får säga något.
Kelley Polar heter egentligen Mike Kelley och är klassisk violinist men också discoartist. Han har släppt två album, där det första, Love Songs of the Hanging Gardens, har ett omslag som skulle passat en surrealistisk rymdberättelse. Trots att P3 Kultur lånat introt till Entropy Reigns (in the Celestial City) håller den fortfarande, femtio söndagskvällar med Johanna Koljonen senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar