Det är sällan grönt och rosa kombineras. Jag tycker ändå att det är fräscht. För att vara ett parti som försöker vinna båda landsbygden och storstaden – partipolitikens egna omvända gentrifiering – känns det också ovanligt logiskt, med det rosa från Stureplan och det gröna från Klippan och Bjuv, där min släkt kommer ifrån och där Centerpartiet traditionellt är starka.
Jag har förståelse för att de flesta inte tål Maud Olofsson. Samtidigt har jag alltid tyckt att hon verkat vara den mest ideologiskt inriktade av partiledarna, med sin tro på småföretagare och landsbygdspolitik. Det respekterar jag. Efter att min vän Gustav arbetat för Vi Unga, en ungdomsorganisation kopplad till Studieförbundets Vuxenskolan, har jag också förstått något om den dolda kraften i landsbygdsrörelsen. Bara en sådan sak som att det finns starka och vitala byalag ute i de mindre kommunerna pekar på att Centerpartiet alltid har varit landsbygdens Miljöpartiet.
Jag skulle också säga att Centerpartiet har en underskattad ideologisk fräschhet, genom att ha legat bakom både tankesmedjan Fores och Magasinet Neo. Det är svårt att hävda att det finns några andra ideologiska krafter som står starkare i den svenska idédebatten för tillfället, efter att Timbro bytt VD vartannat år och Arbetarrörelsens tankesmedja fortsatt att anställa 58-åriga utredare.
Att jag sedan själv ligger ganska långt ifrån federalism och decentralisering är en annan sak. Maud Olofsson ser inte värst avslappnad ut på kampanjaffischerna och visst är RUT-kampanjen otydlig. Men de vill åtminstone något.
Vad tror du om problematiken att vara ett miljövänligt parti för bönderna som ofta är ointresserade av miljön då lagar som jobbar för miljön ofta motarbetar bönder?
SvaraRadera