I en Facebook-debatt ser jag att det prövas ut mer korrekta översättningar på ”We can’t wait” – det som i den svenska socialdemokratins munnar blev kampanjen ”Vi kan inte vänta”.
Det finns naturligtvis väldigt mycket att säga om socialdemokratins faiblesse för Obama. Jag arbetar själv för samma organisation som Karin Pettersson och Hampus Brynolf en gång kom från och nog går det att ladda socialdemokratins varumärke med något så starkt som Obama, men då måste det också finnas något budskap där bakom.
Några av förslagen var i alla fall ”Vi kan inte vänta längre”, ”Jag kan knappt vänta” och ”Jag kan inte bärga mig” men annars var den allra bästa följande översättning:
”Jag står inte ut.”
Jag föreställer mig kampanjen, med Mona Sahlin som i TV-reklamen säger: ”Jag står inte ut längre – jag måste skapa fler jobb för att ge dig ett rikare liv.”
Nu finns naturligtvis den uppenbara kritiken att ”Vi kan inte vänta” andas makthunger och maktfullkomlighet, en känsla av att man har förtjänat makten och inte kan vänta på att få komma in och återta den. Det rimmar dåligt med den brist på ödmjukhet som socialdemokratin fick kritik för inför valet 2006.
Jag antar att ”Jag står inte ut”-kampanjen skulle kommunicera något annat – ett parti som lider så mycket av att vara i opposition att man bara måste rösta in dem i regeringskansliet igen. Kanske skulle ändå ordet sympatiröster få en ny innebörd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar