Jag är bröderna Walker

Jag har ett vanligt ex, som jag inte haft möjlighet att plocka med mig. Nu läser jag en lånad variant, den från Medborgarplatsens bibliotek.

Jag skulle säga att Jan Kjærstad inte nödvändigtvis blivit bättre sedan han skrev Jonas Wergeland-trilogin, som ni måste läsa. Tecken av kärlek, som kom ut 2002, är omistlig för alla typografer och för att förstå att kärlek handlar om respekt för den i relationen som väljer att baka bröd. Kungen av Europa, som kom ut 2005, ter sig i efterhand som en av hans sämre böcker, en slags hopkok på Jonas Wergland-triologin och gamla 60-talslåtar, som aldrig lyfte. Möjligen kan den klara sig om man tror på att Kjærstads egen ambition om att en dag skriva en fjärde del i Jonas Wergeland-trilogin, Bedragaren, efter Förföraren, Erövraren och Upptäckaren.

Jag är bröderna Walker, som hans senaste bok heter, återknyter även den till Jonas Wergeland-triologin genom uppväxtskildringar och porträttet av Odd Marius Walaker, Norges mäktigaste man – ett epitet som inte ligger långt från det som gavs till Jonas Wergeland. Trots väldigt finstämda barndomsskildringar i Jonas Wergeland-trilogin har boken ännu inte lyft. Det ligger kanske något i att den typen av uppväxtskildring som handlar om begåvade barn, som skriver själva med en 10-årings språk, görs som allra bäst av Jonathan Safran Foer.

Jag är för övrigt glad att jag börjat läsa igen. Vissa saker är för viktiga för att slarvas bort.