Kedjereaktionen

Jag hittar till min stora sorg inte de nya bilderna i blyerts på Fredrik Reinfeldt.

Det är ett förvånande drag, detta att byta grafisk profil i valrörelsens sista vecka och att slänga ut ännu en rad idéer. Nu senast är det illustrationen av sambandet mellan jobb, Sverige ekonomi och välfärd, som får bli Alliansens motsvarighet till de rödgrönas välfärd, jobb och klimat. Jag får uppehålla mig kring den en stund.

Jag tror att en av de starkaste stunderna för Moderaterna i valrörelsen måste ha varit när Anders Borg på Aftonbladets förstasida får ur sig ”Ni ska arbeta och inte supa”. Det går att se det utspelet som det ögonblick då Moderaterna på allvar tog över den protestantism som Socialdemokraterna alltid vilat på. När sedan en rasande Anders Borg exponerades på affischer på baksidan av bussar var cirkeln sluten, inte minst när han så tydligt framkom som en kontrast till en snäll Fredrik Reinfeldt.

Jag tror inte att man ska underskatta den pliktetik som Moderaterna försöker bygga in i sin politik. Jag har nämnt kopplingen till Socialdemokraternas förflutna – protestantismen går som bekant rakt igenom arbetarklassen – men det finns också en viktig strategisk riktning i det att talet om att arbeta och inte supa slår hårt mot Mona Sahlin.

I valrörelsen har Socialdemokraterna gång på gång försökt poängtera Mona Sahlins politiska erfarenhet. När man läser Christer Isakssons bok om Sahlin slås man också av att det ligger något i påståendet, även om det väl ska erkännas att Sahlins har haft mer erfarenhet av det politiska spelet och beslutsfattandet än av att utforma förslagen.

När Moderaterna snor åt sig det mer protestantiska draget hos Socialdemokraterna blir det inte svårt för partiet att vända det mot Mona Sahlin och de rykten om slarvighet och velighet som präglat henne under stora delar av hennes politiska karriär. När Anders Borg framstår som arbetarklassens försvarare – och i utspelet kring att arbeta och supa nästan som deras uppfostrare – får Sahlin en svagare karaktär, där det blir Anders Borg som framstår som ordningsam och fast. 

Jag tror också att man inte ska underskatta Sveriges ekonomi som värdeord. Socialdemokraterna var först med att bry sig om frågan, men Moderaterna först med att lyfta upp det i en sentida valrörelse. När man ställer de olika ord som regeringsalternativet valt att lyfta fram får det också en avgörande roll. Från de rödgröna kommer alltså välfärd, jobb och klimat, och från Alliansen jobb, Sveriges ekonomi och välfärd. Om man drar bort de ord som är gemensamma återstår Sveriges ekonomi mot klimat. Det är en ganska intressant illustration kring vart konfliktlinjen i valrörelsen egentligen kan ha legat.