söndag 5 september 2010

Mitt barnsliga leende


Vänsterpartiet är det enda partiet som hittills förstått att vägen till rösterna går genom barnen. För vad är det annars som associationerna går till genom de kongeniala byggklossarna som får illustrera kritiken mot allt vad atomism och reduktionism heter.

Vänsterpartiets reklamkampanj är också den mest klassiska kommunikationsinsatsen. Trots kritiken mot allt vad atomism och reduktionism heter är det ändå Vänsterpartiet som har det mest konsekventa budskapet – världens bästa välfärd utan vinstintresse, som Lars Ohly presenterade genom ett retoriskt vansinnigt 11-punktsprogram under sitt tal i Almedalsveckan i somras.

Jag tror att valkampanjen har något att addera till Vänsterpartiets varumärke. Den ändå ganska torra och manliga känsla som präglat partiet de senaste åren vidgas. Samtidigt kvarstår problemet att partiet antagligen inte kommer att löpa linan ut och bygga in den nya, mjuka och nästan barnsliga känslan i sin politiska kommunikation efter valet. Fortfarande är Vänsterpartiet det partiet som skulle vinna mest på att använda sig av kommunikationskonsulter – trots Jenny Lindahl Perssons och Ujje Brandelius skicklighet är stödet för välfärdssatsningar så starkt att partiet borde ha mer än enbart 5 procent av väljarkåren bakom sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar