Gossip Girl

Jag gillar som bekant ungdomar.

Det ligger något ganska uppenbart i att det som händer på high school har mer sprängkraft än det som händer på college. Jag har tidigare nämnt hur Rules of Attraction av Bret Easton Ellis faller platt till marken, just för att den placeras i en sådan miljö. Jag undrar just om det finns en parallell till bristen på fina svenska universitetsskildringar, även om jag fortfarande tror att Vera tycker att jag bör läsa Student -64 av Gun Britt Sundström, den enda svenska universitetsromanen, antagligen möjlig att läsa för att den kom ut just två år efter den tid den skildrar.

Naturligtvis finns det inte heller samma sprängkraft i Gossip Girl sedan huvudrollskaraktärerna lämnade high school. Även om Dan och Vanessa har samma problem som de hade då, och även om Chuck och Blair fortfarande provocerar genom att vara ett äldre par i yngre gestalt, så förlorar man en del av charmen när karaktärerna snart får köpa sprit på laglig väg.

Men jag lever med det. Nog finns det provokationer kvar och jag tycker väldigt mycket om Nate. Jag tänker dessutom ofta på hur Blair och Chuck i grunden verkar tro på evig kärlek.