Skottgluggen

Jag känner mig ganska utmattad av valrörelsen. Jag jobbar ändå med politik, men trots allt blir det för mycket. Jag antar att det beror på Facebook.

Först och främst är jag i chock över hur politiska en mängd människor jag känt är. Jag hade aldrig väntat mig det eller ens sett några tecken. Nog antog jag att de skulle rösta på Vänsterpartiet, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet, men det är sådant man ser som givet av sammanhanget. Jag väntade mig aldrig statusuppdateringar.

Jag minns också alla seminarium om demokratipolitik, som präglats av människor som beklagat sig över att ingen intresserat sig för politik mellan valen. Jag har själv försökt att argumentera för att det är en alldeles för förenklad syn på aktivitet och passivitet, samtidigt som Facebook gjort mig varse att det problem som människorna sett kanske inte handlat om en överdriven passivitet mellan valen som en överdriven aktivitet inför valet.

Trots allt sägs det att statusuppdateringar ändå påverkar hur folk ska rösta. Inget grupptryck är så starkt som det på Facebook. Själv skulle jag uppenbarligen drabbas av flera personers vrede om jag bytte block. Jag kan inte se det på något annat sätt som att stan är fylld av marknadsföring och Facebook är fyllt av propaganda. Jag låter det vara självskrivet att det privata är politiskt, men jag hade aldrig väntat mig att sociala konversationer skulle vara det, åtminstone inte per definition.

Jag tror att det var Ragnar som föreslog att jag skulle vaska min röst och lägga den på F! Jag antar att det är det enda sättet att klara mig undan skottgluggen på söndag.