Fler jobb eller ökade klyftor

Plötsligt dök bilderna upp i färg, det som man annars bara sett i annonserna i Aftonbladet. Jag minns att jag gick förbi det på T-Centralen och kände att det kanske skulle vända. Men det är sannolikt fästa för stor tro till valkampanjer. Trots allt handlar valrörelsen om problemformuleringsprivilegiet. Hur många ungdomar eller boxningsklubbar som står bakom Mona Sahlin är det ändå där Socialdemokraterna har misslyckats.

Jag skrev tidigare hur Moderaterna använt sin strategi med att ställa ansvarstagande kring ekonomin mot keynesiansk efterfrågepolitik, att lura in Socialdemokraterna i jobbfrågan för att hindra välfärdspolitiken och sedan öppnat upp en väg av skattesänkningar, som Socialdemokraterna inte lyckats bemöta.

Mer än något annat syns det att strategin har fått genomslag genom Socialdemokraternas slogan ”Fler jobb eller ökade klyftor”. Det är verkligen en dålig slogan, som antagligen är en av de viktigaste orsakerna till att partiet kommer att förlora valet.

Först och främst måste slogans bygga på motsatser. När Moderaterna talat om att jobb står mot bidrag så har de hittat en sådan tydlig motsättning. Mellan jobb och ökade klyftor finns det inte samma motsatsförhållande.  Naturligtvis skulle man kunna skapa ett motsatsförhållande mellan jobb och arbetslöshet, och sedan prata om att det skapas en klyfta mellan de som har jobb och de som är arbetslösa, men då borde sloganen snarare vara ”Fler jobb eller högre arbetslöshet”.

Inte heller brukar klyftor associeras till arbetsmarknadspolitik, där man snarare brukar prata om utslagning. ”Fler jobb eller ökad utslagning” skulle därför kunna fungera som slogan. Även om den inte nödvändigtvis är den mest slagkraftiga sloganen skulle det gå att koppla ihop den med Socialdemokraternas kritik mot socialförsäkringssystemet och regeringens sänkning av A-kassenivåerna. Med det som grund skulle Socialdemokraterna kunna vinna problemformuleringsprivilegiet genom att peka på utförsäkringar och en låg A-kassa skapar utslagning. I mångt och mycket har denna inriktning snarare funnits i LO:s kampanj inför valet.

Om klyftor associeras till något så brukar det vara ekonomisk politik. Även i tidigare valrörelser har Socialdemokraterna försökt att trumma in att ett land har större klyftor om skatterna är låga och platta – och mindre klyftor om skatterna är höga och progressiva. En mer lämplig slogan skulle i sådana fall vara ”Höjda skatter eller ökade klyftor” eller möjligen ”Bidrag eller ökade klyftor”, även om Socialdemokraterna skulle få svårt att vinna kampen om bidrag som något bra.

Ett ytterligare problem med en slogan om ökade klyftor är att det inte innehåller något om välfärdspolitik, som ändå får sägas vara Socialdemokraternas starkaste gren. Jag blir ibland osäker om Socialdemokraterna slarvat bort den frågan i årets valrörelse eller om man medvetet släppt det till Vänsterpartiet, så att den rödgröna politiken kring välfärden, jobben och klimatet ska delas upp på varsitt parti – välfärden på Vänsterpartiet, jobben på Socialdemokraterna och klimatet på Miljöpartiet. Samtidigt är det ett våghalsigt spel att låta det minsta partiet, Vänsterpartiet, ta hand om välfärdsfrågorna, när det är en av de största frågorna för väljarna. När Vänsterpartiet profilerat sig så tydligt mot välfärdsfrågor blir känslan för väljarna också att Vänsterpartiet kritiserar Socialdemokraternas välfärdspolitik, vilket ytterligare sänker partiets trovärdighet i välfärdsfrågor.

Det finns alltså en rad svagheter med sloganen ”Fler jobb eller ökade klyftor”. Den visar också på en rad alternativa valkampanjer som Socialdemokraterna skulle kunna bedriva. Jag ska försöka att återkomma till dem innan valet är avgjort.